18.19

Nuförtiden sover jag alltid med strumporna på.
Jag kvider inför varje nödvändighet och måste,
såsom att borsta tänderna, duscha
och ta av sig strumporna innan man går och lägger sig.

Jag trampar i marken medan jag väntar på gröten i mikrovågen.
Trots att det bara handlar om någon minut känner jag
rastlösheten växa till
panik upp till halsen och oro i magen.

du frågar mig varför jag inte är lycklig.
du frågar om jag inte är tacksam.

du ser ju bara när jag dansar,
du ser ju bara när solen ännu inte lagt sig

Och jag har lärt mig att det inte hjälper att vara tacksam,
det hjälper bäst att låta glömma att efter sista låten,
efter stad i ljus, hinner jag inte
ta av mig strumporna innan jag måste gömma mig.