Recension: Egenmäktigt förfarande

Nu har jag läst ut en bok, för första gången på vad som känns som väldigt länge. Det var boken Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Trots att den har stått på topplistorna många veckor och jag bara har hört goda ord om den från många storbloggare, så tog det en stund för mig att faktiskt plocka ned den från hyllan och ge mig på den. Jag hade läst en bok av Lena Andersson tidigare (Du är alltså svensk?) som jag ställde mig väldigt frågande till. Men oj vad jag ångrar att jag inte lät denna bok ta del i mitt liv tidigare!
Boken handlar om en kvinna som heter Ester. Hon är poet och skribent och får en dag uppdraget att hålla en föreläsning om en konstnär. Hon gör en djupdykning i hans verk och hans liv, och gör en hyllad föreläsning. Men samtidigt blir hon besatt.
20140923_072610-1
Egenmäktigt förfarande är inte en bok om kärlek. Det är en bok om besatthet, om människans vilja, och hur hoppets eld är så lätt att tända, men så svår att släcka. Det är en bok om hur man gör sig åtråvärd och en bok i hur man gör den andra så lite värdefull som möjligt.
20140923_082913-1
20140923_082913-2
20140923_112839-1
20140925_180919-1
20140925_185252-1Jag gav boken 4/5 stjärnor på goodreads. Lena Andersson har bemästrat språket, och hennes ord skapar intrig. I denna bok höll berättelsen enda till sista sidan, något som hon inte lyckades med i Du är alltså svensk?. Däremot lämnar hon en med en sorts tomhet. Man får aldrig svar, men kanske är det för att hon aldrig ställer några frågor i sina texter. Hon redovisar varje känsla för det den är, och hennes ord skildrar alltid nu:et. Kanske är det jag som läsaren som förväntar mig att författaren har hittat svar på konflikterna hon lyfter, just därför att hon valt att skriva en bok om dem. Men sanningen är nog att hon inte heller har svaren, att de är gemensamt individuella, och därför kan bara lösas av en själv.

Har ni läst boken? vad tyckte ni?

Annonser