ingen annan anledning duger om inte du säger att du inte älskar mig längre.

efter en mycket lång och mycket ledsen sommar bestämde vi att det goda var över. Först var det min tur att säga att det inte höll som det var och nästa dag var det hans tur att säga att jag inte fick bestämma vad som var hans. Och efter några ord så bestämde vi att kanske var det bäst ändå att fokusera på vårt egna. Jag frågade om vi inte bara kunde kalla det för en paus, och han sa att det skulle få bli en väldigt lång paus.
Det har gått några veckor. Jag blir förvånad över att tiden ändå går framåt oavsett hur mycket ångest och hur mycket jag bara ligger i sängen en minut extra för att dagen ska gå snabbare. Jag blir förtvivlad över att jag fortfarande tänker på honom och enligt de många jag söker tröst hos så blir det nog många dagar till.
Och jag tänker att om det ska bli något bra av oss ska jag ta åt mig av det han sa. Jag ska fokusera på mig. Jag ska bygga mitt liv, jag ska utforska de frågor som jag pausa när jag blev tillsammans med honom, jag ska engagera mig i alla de viktiga livsfrågor som fick lov att vara stilla medan jag pussade lite för mycket och bakade för många limpor bröd till söndagsbrunchen.
Men jag vet inte om detta räcker för att göra slut, och framförallt vet jag inte om detta räcker för att jag ska kunna gå vidare. Oavsett hur mycket jag tänker på att göra något annat så är det ändå alltid dig jag förhåller mig till. Antingen är jag slitsamt ledsen och ödslar tid på att tänka på dig, eller så super jag mig full eller skriker ramsor i led för att glömma bort hur dina fräknar växte fram när vi åkte ut till havet.
Och när jag kommer hem från en fest, eller en spännande föreläsning, eller när jag har hittat en bra bok eller en sorgsen låt, så är det till dig jag vill berätta. När jag får höra en hemlighet som bara är till för mig, vill jag ändå viska det till dina öron. Jag vill att du ska se hur jag växer, jag vill se dig växa, och jag vill att vi möts någonstans mellan göteborg och uppsala bara för att ge varandra en puss, en high five, och övertyga varandra ‘det här gör du fan bra’.
Men det får jag inte. Jag förstår inte någon anledning att göra slut om inte man slutat älskat. Om man inte längre vill pussas, mysa i sängen på morgonen till ljuset tränger så starkt igenom gardinerna att ögonen svider, gå promenader och tänka ut vad det ska lagas för middag tillsammans. Jag förstår det inte. Och därför vet jag att jag inte kommer kunna släppa taget helt och hållet tills du säger just de orden till mig. Kanske får du viska det i mina öron nästa gång vi ses för att jag ska lämna dina nycklar och hämta min cykel. Kanske får du skrika det i luren till följden av att jag kastar den i väggen. Jag måste få höra just de orden, inga smörstekta, doppade i socker tomma löften om att det kanske kan bli vi igen. För om det kanske kan bli vi igen, då måste det bli vi igen.
Skärmavbild 2014-09-21 kl. 20.20.49Skärmavbild 2014-09-21 kl. 20.21.07

Annonser

One thought on “ingen annan anledning duger om inte du säger att du inte älskar mig längre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s